Fotini

Dag två i detta helvete.
Jag sov ensam hemma i huset. Helt tom var det. Den som var med mig en stund på kvällen var Alexander. Alexander fanns vid min sida hela tiden. Under begravningen, under dessadagar. Hela tiden.

På morgonen blev jag hämtad av pappa, jag åkte hem till honom där, pappa, Michael och senare Alexander kom. Vi vänta och vänta på svaret på skallröntgen vad den skulle visa. Om hjärnan hade svält för mycket, om han var helt hjärndöd.
Och ni som använder ordet hjärndöd vardaglit vet nog inte vad det igentligen betyder.!
Philip låg fortfarande i Uppsala under hela fredagen och lördagen.

Under dagen låg jag bara i soffan, kolla på tv, film, käkade eller det blev då inte mycket. Man var i en helt annan värld. Det känndes som en dröm.

På kvällen någon gång så fick vi provsvaren och det var fortfarande samma resultat, eller det vi redan visste sen dag 1.

Philip hade knappt klarat resan ner till Uppsala.

Dag 3, i morgon är den hemskaste dagen i mitt liv. Vad jag trodde då!