Fotini

Idag hade vi åminnelsedag för Philip. Igentligen är det ett år sen om en vecka den 19:de, men prästen kunde inte nästa helg. Bättre att ha den innan än efter ett års dagen.
Saknar min bror varje dag. Idag kändes det konstigt att stå vid graven när prästen pratade om Philip.
Men man insåg att där ligger mina två bröder, framför mig, under dessa blommor och en halv meter framför mina fötter.
Det blev fika i kapellet och tack för dem som kom. Speciellt min bästaste Lotta. Hon är verkligen en av så få som jag verkligen ser upp till och vill ha vid min sida resten av mitt liv. Tusen tack.