Fotini

Tiden går så himla fort. Ibland undrar man igentligen vad man gör med sitt liv.
Saknaden efter mina bröder blir allt tyngre.
Att se bilder och veta att dem kommer jag aldrig mer få träffa är en tung kännsla.
Alexander var den som fanns vid min sida när Philip gick bort, han som köpte saker när man inte hade pengar och  behövde något. Han bjöd alltid på mat på stan.
Som sagt i dag för 14 månader sedan var den värsta dagen i mitt liv.
Att alltid ha den synen i min hjärna, bilder innan man lägger sig.
Ska nu till mamma och får se hur lätt det blir att gå upp för trappan där jag fann dig.
Saknar dig nu och föralltid!