Fotini

Idag har de gått hela 20 månader. 20 månader låter inte mycket, men det är ändå väldigt lång tid på något sätt. Om fyra månder är det 2 år. 2 år som det var för Philip för 5 dagar sedan.
Dagen jag fann dig, känns som igår, jag kommer ihåg precis allt.
Från tågstationen, vägen hem, trappan upp, synen, roppet och när polisen, ambulansen, pappa, kia, gogos och alla andra. Minns allt som igår.
Det var du som fanns vid min sida när Philip gick bort. Du var den äldsta, extra pappan.
Bjöd på mat, köpte saker om man behövde något. Du fanns alltid. Om man bara visste.

Kommer ihåg en sak från dagarna innan, kommer ihåg torsdagen och fredagen som igår.
Men en sak speciellt. Vi satt nere i soffan du, jag och mamma. JAg sitter bredvid dig och..
Mamma säger; Ge din bror en kram, han behöver en. Men jag gav dig aldrig en kram.
Och det är något jag ångrar så mycket än idag. Varför gjorde jag inte det.?

(Dagen efter Philips begravning. Nästan 4 månader efter ligger du där du står på bilden)