Hatar

Jag hatar verkligen att mina två bröder inte finns längre.
Just nu saknar jag dom mer än på  väldigt länge.
Dagarna blir fler och fler och det närmar sig snart Alexanders 1 års dag.
Minen och bilder kommer upp oftare för varje kväll.

Vet inte om jag är tacksam för att jag inte är hemma på Alexanders 1årsdag.
Sitter på planet hem från Hawaii just då.
Eller om jag känner mig elak och självisk, men jag om någon är nog inte det.

Allt känns så overkligt. Just därför blir jag så jävla ledsen när jag kommer på hur livet igentligen ser ut.
Jag kommer aldrig mer få se er. Skratta, äta, prata, krama, skoja, ringa, shoppa, resa. Fan inget kommer jag få göra med er längre.

Jag kommer ihåg Philips och Alexanders sista dagar.
Kommer ihåg den absolut sista bilden jag har på er. Förutom i kistan.

Önskar jag kunde radera bort det. Livet vore kanske lite enklare.

Jag ska inte ha några nyårslöften, dom går ända bara åt helvete.
Men ska försöka våga göra lite mera som jag vill. Göra saken som jag vill som jag har möjlighet till att göra.
Livet är inte lång.

Jag trodde året 2009 skulle bli det värsta året någonsin. Trodde bara man kunde mista en bror på ett antal år.
Men inte, 2010 var året då allt blev så mycket värre. Att förlora två bröder på 4 månader, jag hoppas ingen jag känner någonsin kommer få vara med om det.
Jag säger bara, ta vara på dem/de syskon ni har.
Är glad att jag har en bror kvar. Om det händer något med honom. Då händer det något med mig med kan jag lova.

Hoppas 2011 blir ett bättre år. Det börjar iaf bra med Hawaii och London, Hoppas jag klarar körkortet i Februari bara. Har skjutit upp det tillräkligt nu.


Kommentarer
Postat av: Mikaela

Beklagar!

Önskar dig lycka till med körkortet!

2011-01-07 @ 16:17:44
URL: http://csinosbymiki.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0