2 år den 24 januari
Igår kände jag inte för att sitta och skriva om dagens datum.
Men det var hela 2 år sedan Alexander valde att avsluta sitt liv.
Ett val som han trodde var bättre, iaf för sig själv.
Vi andra som är kvar och får leva med detta har det inte bättre utan honom.
Jag saknar, älskar och vill ha tillbaka honom, han och Philip nu. Mina storebröder.
Jag var enda systern, jag var lillasyster. Nu är jag inte lillasyster eller ända systern.
Nu är jag storasyster och ja det är jag och min bästaste lillebror kvar.
Att se det man sätt, hört vad man hört, blivid hämtad av polis, sätt abmulanser, blod, ja orden kan bara fortsätta att sägas.
Inte lätt att alltid ha ett leende på sina läppar. Men jag har det näst in till varje dag nu och det är tack vare min S. VärldensbästasteSebastian!
Han finns verkligen hela tiden, gör mig lycklig, glad, får mig att skratta, får mig att känna mig älskad.
Han är den som verkligen gör min vardag bra. Älskar honom väldigt mycket.
Hans ord som han skrev igår på FB på Alexanders minnes sida, ja vad ska man säga. KÄRLEK!
Imorgon åker jag tillbaka till stan, ska åka och fixa gravsten med min pappa. Det är mer än dax nu, min mor kommer bli sur. Men a, hon är ju i Thailand/Malaysia så. Vart borta i snart 2 månader.
Ska även träffa min moster och Charlotta i morgon.
På fredag ska jag träffa Natalie.
